SOL & MÅNE

På sommaren 1957 kom den då 25-årige Per Bruus-Jensen/PBJ (1932-) i kontakt med Martinus, vilket blev starten på ett 20-årigt nära samarbete dem emellan. Under de första 10 åren gav Martinus på eget initiativ PBJ daglig intensivundervisning. Nämnda undervisning hade formen av frågor och svar mellan elev och lärare. Dessa samtal kunde ofta vara ansträngande för båda parter; Martinus, med tillgång till sin intuitiva och för honom självklara kunskap, hade ibland svårt att förstå att något kunde vara oklart. Och inte minst därför kunde det vara svårt för PBJ med sitt behov av systematik, att redogöra för vari det oklara låg, på ett sätt så att Martinus förstod problemet. Men när han väl gjorde det, kom svaret och lösningen oftast direkt. PBJ:s uppgift blev framför allt att precisera, systematisera och konkretisera den intuitiva kunskap som Martinus förmedlade, samt senare även utveckla och göra kopplingar mellan kosmologin och naturvetenskapen, "Spirituality – Science".

Martinus uttrycker bl.a. följande angående PBJ och hans arbete:

Han spelar en mycket stor roll i min missions och vår gemensamma stora saks framtid. Han är den som absolut räcker högst upp då det gäller att förstå mina kosmiska analyser. Han har kunnat följa mig i alla de analyser jag till dags dato har skapat, likaså har han börjat få intuitiva upplevelser.

Det har blivit Pers uppgift att systematisera materialet, för det är ju jag inte så bra på.

Se vidare Arkiv och dokumentation.

Undervisningen och samtalen berörde även ämnen och områden som Martinus själv inte behandlat i sina böcker, men som väsentligen återfinns i PBJ:s litteratur. Efter åren hos Martinus har PBJ utifrån en bred tvärvetenskaplig orientering ägnat hela sitt liv åt att bygga broar mellan Martinus Kosmologi och naturvetenskapen på bred front. Resultatet är häpnadsväckande. Utifrån Martinus världsbild presenterar PBJ i sitt författarskap en verklighetsbeskrivning ledande till ett paradigmskifte; från en materialistisk världsbild enligt vilken slumpen styr, – till en verklighetsförståelse enligt vilken världsalltet är oändligt och levande, och där livet styrs och regleras av ett alltomfattande medvetande och kommer till uttryck som bl.a. det utvecklande skapande vi kallar evolutionen. Världsalltet påvisas som något evigt, oändligt och har djupast sett immateriell status, helt i harmoni med den verklighetsbild som många forskningsresultat, inte minst inom partikelfysiken och astrofysiken, allt mer pekar mot.

Jan Tarbensen
Anmeldelse af

Per Bruus-Jensen: Sol & Måne

Denne erindringsbog handler om forfatterens "læretid" hos Martinus fra 1957-1970. Ud fra breve, notater og fotos søger PBJ at tegne et "objektivt" billede af Martinus som menneske, mystiker, lærer og personlighed.

Per Bruus-Jensen har indtaget en enestående rolle i Martinus-sagens udvikling, idet han gennem sine dybe samtaler med Martinus har pumpet ham for en lang række detaljerede oplysninger, som gennem hans omfattende forfatterskab er kommet os alle sammen til glæde.
PBJ har jo en anden skrivestil end Martinus, og det er selvfølgelig forskelligt, hvilken man bedst kan lide. Allerede nu har PBJs livsværk stor betydning for mange mennesker, og det kommer til at udgøre et både vigtigt og vægtigt bidrag, når der kommer liv i åndsvidenskaben eller når filosofien og videnskaben engang begynder at interessere sig for disse emner.

Bogen skildrer forfatterens udvikling fra Martinus-hader til Martinus-forkæmper. Den beretter levende om mødet med Martinus og de efterfølgende samtaler. PBJ refererer fire samtaler med Martinus, så læseren får et indtryk af, hvordan de formede sig. Disse samtaler handler om kosmisk bevidsthed og Gud.

I bogens tredje afsnit, der handler om Martinus i hverdagen, berettes om forskellen på Martinus og Thomsen (Martinus hed jo som bekendt Martinus Thomsen, men han blev sjældent kaldt andet end Martinus): Martinus (verdensgenløseren) mente selv, at han havde en primitiv abekrop (Thomsen). Der fortælles her også om det store forberedelsesarbejde og den planlægning, der går forud for en verdensgenløsning.

Dette afsnit slutter med nogle anekdoter, som dog tidligere er fortalt andetsteds. Disse anekdoter giver et billede at Martinus som menneske og personlighed.

Bogen supplerer på udmærket vis det billede af Martinus som person, der tegnes i bøgerne "Martinus erindringer" og "Martinus som vi husker ham".

Til sidst er der et tillæg, som gør hele bogen et køb værd. Martinus havde en skitsebog med de første udkast til nogle symboler, og denne forærede han PBJ. Der er ti skitser i alt, som dog allesammen på nær det første er erklæret ugyldigt af Martinus. Symbolerne kan ikke bruges til noget, men det er meget sjovt at se, hvordan Martinus "famlede sig frem i starten", og hvordan symbolerne har gennemgået en udviklingsproces - lige som alt andet i universet.

Bogen er også rigt illustreret med fotos fra samværet med Martinus. Dens format er 21 x 23 cm og teksten er sat op i to spalter, så prisen på 200,- er ikke for høj for en bog på 108 sider med farveillustrationer.

Bogens indhold:

Forord
Første afsnit

• Om en udvikling fra Martinus-hader til Martinus-forkæmper
• Hvordan det hele begyndte
• Hvordan det videre gik - om mit første besøg i Martinus' magiske stue
• Om dagene der fulgte

Andet afsnit

• Hvordan det foregik
  - fire samtaler med Martinus om kosmisk bevidsthed
• Indledning
  Martinus og virkelighedsbegrebet
• Første samtale
  - om vor kosmiske farveblindhed
• Anden samtale
  - om guddommen og den kosmiske farvepalet
• Tredie samtale
  - om det guddommelige Noget og det kosmiske farvesyn
• Fjerde samtale
  Martinus og skitsebogen fra 1924-29

Tredie afsnit

• Martinus i hverdagen
• Første del
  - om Martinus kontra Thomsen
• Anden del
  - træk af Martinus som menneske og personlighed

Fjerde afsnit

• Hvorledes det sluttede
• Et kredsløb fuldbyrdes

Efterskrift

• - om mennesket og virkeligheden set i bakspejlet samt portræt af en åndelig materialist

Tillæg

• Martinus' skitsebog fra 1924-29